1602-1674 Philippe de Champaigne Locations His artistic style was varied: far from being limited to the realism traditionally associated with Flemish painters, it developed from late Mannerism to the powerful lyricism of the Baroque. It was influenced as much by Rubens as by Vouet, culminating in an aesthetic vision of the world and of humanity that was based on an analytic view of appearances and on psychological truth. He was perhaps the greatest portrait painter of 17th-century France. At the same time he was one of the principal instigators of the Classical tendency and a founder-member of the Acadmie Royale de Peinture et de Sculpture. His growing commitment to the Jansenist religious movement (see JANSENISM) and the severe plainness of the works that it inspired has led to his being sometimes considered to typify Jansenist thinking, with its iconoclastic impulse, in spite of the opposing evidence of his other paintings. He should be seen as an example of the successful integration of foreign elements into French culture and as the representative of the most intellectual current of French painting.  Related Paintings of Philippe de Champaigne :. | Cardinal Richelieu | The Dead Christ (mk05) | Ex Voro | The Nativity | Le Christ au Mont des oliviers |
Related Artists:
kees van dongen
kees van dongen,(1877 to 1968),French painter and printmaker of Dutch birth. He took evening classes in geometric drawing from 1892 to 1897 at the Akademie voor Beeldende Kunsten in Rotterdam. In 1895 he began working intermittently for the newspaper Rotterdamsche Nieuwsblad, for which he made, among other things, a series of bright watercolour drawings of Rotterdams red-light district and illustrations of Queen Wilhelminas coronation. Van Dongen first paintings used dark tones in imitation of Rembrandt, who remained the most important model for his work; his later book on Rembrandt was, in fact, a projection of his own life. By the mid-1890s he was using more vivid contrasts of black and white, for example in Spotted Chimera (1895; priv. col., see Chaumeil, pl. 1), his palette soon becoming brighter and his line more animated. In Le Muet Windmill (1896; priv. col., see Chaumeil, pl. 7), a red ochre monochrome painting, he successfully enlivened the colour by means of broad, energetic brushstrokes.
BECCARUZZI, Francesco
Italian painter, Treviso school (b. ca. 1492, Conegliano, d. before 1563, Treviso) Francesco Beccaruzzi (c. 1492 - 1562) was an Italian painter of the Renaissance era, active near his hometown of Conegliano and in the neighborhood of Treviso. He was influenced by both Il Pordenone and later Titian. He painted Saint Francis receiving stigmata (1545) from Conegliano, but now in the Accademia in Venice.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.